Om Swecamp
Kontakta oss

Kontakt

Vill du komma i kontakt med någon av anläggningarna?
Flottsbro +46(0)853532700
Bomstadbaden +46(0)54535068
Vita sandar +46(0)53012260
Jägersbo +46(0)413554490

Vill du göra eller ändra en bokning?
Kontakta anläggningen du önskar boka boende på eller har bokat boende på för att ändra en befintlig.

Swecamp
E-post: kontakt@swecamp.se

Sök Sök

Cykelvasan nästa

jun 15
Skrivet av Camilla Gunnarsson den 15 jun 2016 kl 12:00

Jag, maken och våra 12-åriga barn är på väg någonstans och möter en massa bilar med cyklar på taket. Vi undrar vart de ska och kommer på att de förstås är på väg till Cykelvasan. ”Nästa år kan väl vi också cykla? Vi kan ju börja med 45:an!” slänger jag ur mig innan jag hinner tänka mig för.

Familjen är genast med på planerna. Min entusiasm svalnar dock när jag börjar fundera på hur trångt det kan tänkas vara på ett cykel-lopp. Jag som är livrädd för att mina pedaler ska trassla ihop sig med någon annans så jag ramlar! Och tänk om barnen ramlar! De som inte ens fattar att de borde vara oroliga! Jag börjar fundera på om det var nån vidare bra idé ändå, det där med Cykelvasan.

Jag hinner tvivla flera gånger. Som när jag blir sur på de andra under en träningsrunda och hör mig själv stå och skrika ”Vi skiter i hela jä-la Cykelvasan”. Fast det bara är myggen som hör mig eftersom familjen redan dragit. Och som när de cyklar ifrån mig i skogen (eftersom jag har sämre kondis) och jag med bultande hjärta kryssar fram mellan stenar och kvistar medan jag funderar på hur vildsvin låter och på hur snabba björnar är. Och som när vi missar en massa träning eftersom vi är på resa utan cyklar i flera veckor. Men oftast tycker jag att Cykelvasan är en bra idé. Det blir mycket tid tillsammans medan vi trampar runt på skogsstigar och grusvägar och pratar om vardagen och livet. Vi är mer aktiva än vi skulle vara utan ett konkret mål. Det är roligt att ha ett gemensamt mål!

Så kommer dagen då det är dags för våra 45 kilometrar ”i fädrens spår”. 

Nervöst (jag) eller coolt (maken och barnen) tar vi plats i startfållan medan vi imponeras över logistiken och konstaterar att våra medcyklister verkar vara i varierande ålder och form. I starten är det lite trångt mellan cyklarna men sedan går det bra att hålla distans till andras pedaler och styren, och (nästan) alla är bra på att hålla till höger så de som vill cykla snabbare kan köra förbi på vänster sida. Till och med jag lyckas cykla förbi en och annan även om jag får kliva av och gå i många uppförsbackar. Jag är dock i gott sällskap, det är flera som gör så, men jag inser att mer backträning skulle göra susen för mig. De första dryga 15 kilometrarna fram till första kontrollen känns långa (för mig men inte för resten av familjen) och backarna är många, men sedan rullar det på och vi passerar skylt efter skylt som räknar ner antalet kilometrar till målet i Mora.

Efter nästan 3,5 timmar i det fina Vasaloppsspåret rullar vi över mållinjen, svettiga, dammiga och glada. Med kortare pauser hade vi helt klart haft en bättre tid- men man ska ju hinna njuta och dricka blåbärssoppa också. Tycker jag. Vissa har en annan åsikt: "Nästa år tänker vi inte vänta på att du går i uppförsbackarna och dricker blåbärssoppa i varenda kontroll... Och då ska vi cykla 90 km...".

Mitt bästa minne från loppet är barnens miner när de klarade mer än de trodde. Eller om det var mer än JAG trodde…? Men nästa gång är det kanske JAG som klarar mer än DE tror!?

Kategori:

1 kommentarer:

Emma den 20 juni 2016

Rolig och inspirerande läsning Camilla. Ser fram emot att ta del av fler familjeäventyr ni tar er an. //E

Skriv en kommentar

Outdoor Blogg